i mina ögon är du redan död

jag är så otrolig sårad och förstörd.

hur kan man göra så här?

hur kan man efter allt bara tillåta sig att falla tillbaka?

jag sitter här å skakar och tårarna kan inte sluta falla.

aldrig efter att du tagit dig ur trodde jag detta om dig.

jag trodde du förändrats,hittat dig själv igen.

jag står på vägkanten,är 15 år igen och vill bara slänga mig framför första bilen som passerar men vet du vad,du är inte värd att ta det livet ifrån mig.

25 år fram till idag så har du tagit en tredje del av mitt liv.

hur kan man spotta på någon som fått ta så jävla mkt,vi har funnits där för dig och småbarn som vi va så gjorde vi allt för att dra upp dig.

du har inte ens ett hjärta att be om förlåtselse för allt du utsatt oss för nej istället får hälften av oss gå till en psykolog för att bearbeta allt vi fått se och allt vi fått gå igenom.

nu sätter vi ner foten för det här e fan inte okej.

du kan förneka allt du gör,allt du är  som människa!

men fler liv ska du inte få förstöra.

jag har insett att allt jag nånsin drömt om kommer aldrig att ske. jag kommer aldrig få uppleva den känslan!