Jag kämpar för att hålla ihop alla krossade bitar i mitt hjärta:(
hur reser man sig ur detta...?
jag vet inte men jag måste, jag är inte satt här i världen för ingenting.
jag är här för att lära mig något viktigt jag sen ska förmedla till en ny generation.
Jag trodde aldrig att smärta skulle bli min inneboende.
Jag vill inte ha den där mer nu.
så imorgon,söndag...då börjar min resa till något nytt,något jag aldrig haft,något vackert,något som kommer få mig att vara den jag just är!
jag förtjänar mer än det här...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar