Att saker och ting förändras, att folk förändras så pass mycke att man inte känner igen dom, inte alls den person man lärde känna.. ibland undrar man om man varit delaktig till förändringen, att problemet, felet eller vad man nu ska kalla de, att de ligger hos en själv. Att jag, min personlighet, mitt sätt att va, tycka, tänka är de som fått allt att ändras.
kopierade detta inlägg från ett blogginlägg som just DU skrivit för bara ett år sen.
Jag sitter här och blir tårögd hur man ena året sitter och skriver så rörda rader av djupa känslor till att nu avskärmat sig från alla du höll så hårt om.
mitt hjärta brast den dagen du sa att jag va det värsta som hänt dig och att du ångrar att du träffa mig.
men långt inom mig bakom min sorg och mina tårar finns ändå ett rum där du alltid kommer bo. minnen jag fått dela med dig och glädje vi spillt tsm.
jag kanske gjorde något dumt när jag ville ge dig mitt hjärta igen men jag ¨vågade visa vad jag kände å jag anser att trots dålig tajming så gjorde jag det som kändes rätt för mig.
jag respekterade att du ej ville besvara mig men att jag sen i månader skulle plågas så av det där kunde jag aldrig föreställa mig.
detta har tagit mer hårt på mig än nått annant jag upplevt i hela min uppväxt.
jag slits inombord varje dag,men jag kämpar som en tok för att vara en bra syster,dotter,vän och mamma till mina egna änglar.
Jag ville aldrig dig illa utan jag ville bara ge en del av mitt hjärta...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar